Daniel Freyne är en traditionellt utbildad smed och har i huvudsak arbetat med arkitektoniskt smide innan han påbörjade utbildningen Metal Art på HDK-Valand Campus Stenebys metallutbildning i Dals Långed vid Göteborgs universitet.
Efter sin lärlingstid i Storbritannien reste Daniel i två år som gesäll och arbetade i korta perioder, om två till tre veckor, hos olika smeder i hela Europa. Successivt fick han ett gott rykte om sig och uppdragen blev längre och längre. Han arbetade huvudsakligen i Frankrike, Italien, Tyskland och Ukraina.
Ett möte med Heiner Zimmermann, professor i Metal Art vid Campus Steneby, på en smidesfestival i Holland, och Daniel bestämde sig för att Sverige var rätta platsen för att komma vidare i sin konstnärliga utveckling.
Han berättar att det var absolut rätt plats att komma till för honom. När jag möter honom är det en av hans första dagar tillbaka i verkstaden, efter fyra månaders sjukskrivning, och han bubblar av glädje. En olycka på mountainbike skadade honom och han blev förbjuden att jobba fysiskt i verkstaden, hans konvalescens är nu över och han har startat flygande med projektet Silverplåten.
Från design till konst
Den största utmaningen med att komma till Göteborgs universitet i Sverige var att lära sig prata om sina arbeten, inte bara att utföra ett gott hantverk. Utan också att förklara varför han ville forma ett arbete på ett visst sett.
När Daniel först kom till skolan hade han intentionen att bli en designer. Men efter mycket experimenterande, med vad som är möjligt i materialet, under sitt första år på utbildningen ändrades inriktningen gradvis till att fokusera på materialbaserad konst.
Konstnärligt har Daniel ägnat mycket tid till att utforska vad som händer när ett material når sin bristningsgräns. Det han har lärt sig om materialet har han sedan omvandlat till form och på så sätt utvecklat eget formspråk.
För Daniel var övergången från att arbeta som traditionell smed till att uttrycka sig konstnärligt väldigt enkel, och ett naturligt utvecklingssteg.
Silverplåten
De första känslorna Daniel upplevde när han fick beskedet att han var en av Silverplåtens stipendiater var glädje och skräck. Mer än tio års erfarenhet av att arbeta med stål kändes helt plötsligt inte tillräckligt inför utmaningen att för första gången arbeta i silver.
Som järnsmed kommer Daniel från en tradition med liten relation till begreppet korpus, till skillnad från en silversmed. Instinktivt ville Daniel göra något så traditionellt som en skål. Men han insåg snabbt att han inte skulle kunna skapa något speciellt genom att göra en skål – som antagligen de flesta silversmeder skulle göra bättre.
Så i stället har Daniel tagit sig ann silvret med idéer och metoder som han har när han arbetar med järn. Han bearbetar det till sin bristningsgräns, viker, för samman, och utnyttjar spontana rörelser i materialet. Slutligen kommer det att bli ett kärl.
För att testa och anpassa sin teknik till silver har han först och främst arbetat i koppar. Och när vi möts är det snart dags att skapa det färdiga arbetet i silver. Daniel viker, böjer och bygger ett collage av delar som tillsammans blir till en kropp.
Med sina idéer och tekniker hoppas Daniel att han kan bidra till det moderna korpussmidets utveckling. För utvecklingen hämmas idag av att materialet är så dyrt. Det experimenterande som Daniel annars gör i stål är helt enkelt för kostsamt att göra i silver. Att få stipendiet Silverplåten har givit Daniel en unik möjlighet att göra ett sådant experiment.
Nästa omgång stipendiater uppmanar han just att experimentera och ta ut svängarna lite extra. Ta möjligheten att testa och utveckla, obunden av tradition, bidra till att vitalisera nutida korpus.
Att det blev metall var en slump
Att det blev metall som Daniel kom att arbeta med var helt av en slump. Han hade en lite vildare skolgång men var samtidigt praktiskt väldigt duktig. En kompis tog med honom på en lantbruksmässa där han mötte en hovslagare som lät honom pröva smide, och det var kärlek direkt. Så vid 14 års ålder började han tillbringa all sin lediga tid i en smedja, som praktikant.
Sverige har successivt blivit hans hem och nu hoppas Daniel på att hitta en plats närmare Stockholm. I framtiden önskar sig Daniel en egen verkstad.
Under de fyra månader han varit sjukskriven har han verkligen förstått hur beroende han är av att arbeta kreativt och praktiskt med metall. Det finns helt enkelt ingen återvändo.
Om Silverplåten
Ulf Gillberg – Lennart Agerberg Stiftelse är initiativtagare till stipendiet Silverplåten, skapat för att främja korpus och silversmide. Stiftelsen, som grundades 2020, har som ändamål är att främja inköp av företrädesvis nutida silverföremål av svenska och utländska smeder till Nationalmuseums samlingar, och att göra detta i samarbete med föreningen Nationalmusei Vänner.
En gemensam utställning med stipendiaternas arbeten är planerad att öppnas på Nationalmuseum under september 2022.
Kort om Daniel Freyne …
- Daniel Freyne är född 1994 och från Skottland.Bästa korpusarbetet? Arbeten av Junko Mori.
- Vad är inspiration för dig? Att överraska människor med vad jag gör.
- Vad är nästa projekt? En serie objekt för en kommande utställning på Make Hauser & Wirth, Somerset, Summer Show, England.
Mer om Daniel Freyne kan du hitta på:
Hemsida: www.danielfreyne.co.uk
Instagram: @danielfreyne
FaceBook: daniel.freyne
E-post: freyne.metalart@gmail.com
Text och bild av Christian Habetzeder.